Författarlärlingen

20130505-113546.jpg

Ända sen jag började skriva har jag på ett eller annat sätt drömt om en skrivmaskin. Inte så mycket för att skriva långa romaner på, utan mer för att kunna skriva rent, få känslan i de där små tryckta bokstäverna, för att känna någon slags samhörighet med de stora författarna från tidigare årtionden.

Så var jag på loppis nere i hamnen igår med min kusin. Jag var väl ganska måttligt intresserad, var mest där för att kolla läget, inte för att köpa något. Men så, precis när vi bestämmer oss för att börja dra oss hemåt, pekar kusinen på ett loppisbord på andra sidan gatan. För på marken bredvid bordet står en skrivmaskin, och som den nörd jag är kan jag ju då inte bara gå därifrån utan jag går fram till paret som säljer den och frågar dem om skrivmaskinen fungerar.
Jodå, säger mannen som står där, den hade i alla fall fungerat när han provat den bara någon dag tidigare.
Jag köpte den, för 120 kr, och nu har jag en skrivmaskin stående på mitt skrivbord, bredvid min laptop. Det ser nästan lite komiskt ut, en knasig blandning av modernt och gammaldags.

Och så har min dröm gått i uppfyllelse, jag har en skrivmaskin, min samhörighet är fullbordad men som den ständigt missnöjda varelse jag är så börjar jag ju fundera på hur de gamla författarna arbetade, hur de skrev sina noveller, romaner och dikter. Jag skulle vilja veta och som så många gånger tidigare önskar jag att jag kunde åka tillbaka i tiden, och kanske bli en författarlärling.

// Emmelie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s