Ord

De försvinner inte, lämnar mig aldrig ifred. De snurrar runt i mitt huvud, virvlar runt min kropp, lägger sig tillrätta i mina händer där jag formar dem till vad jag än önskar. Ibland blir det bra, ibland inte.
Orden ger mig huvudvärk, de gör att jag inte kan sova på nätterna. De står i farstun och knackar på dörren, vill komma in.
De gör lika mycket skada på mig där ute i mörkret, bankande på dörren, som de gör inne i mitt rum, viskande i mina öron. De håller mig vaken i timmar, ber om uppmärksamhet och kräver att bli formade av just mina händer.

Orden tröttar ut mig.

Jag skulle kanske kunna stänga av, de skulle tröttna efter ett tag, hitta någon annan att terrorisera med sina små mjuka viskningar och krävande knackningar. Men då skulle det bli tomt, utan dem är jag inte jag, utan dem kan jag inte leva. Utan dem skulle jag vara kraftlös, avskärmad och ovetande.

Ingen kan leva ett fullt liv utan ord.
  Orden är kunskap, kunskap är makt. Men ordens makt bör användas varsamt. Missbrukas ordens makt tappar de sin mening och faller döda till marken.
För alla de som inte är jag, som inte bor i ett land utan krig, som kämpar varje dag för att överleva, som har rätt att lida men som ändå håller emot. För dem är orden avgörande, för dem kan ord betyda liv. För mig är orden överflödiga när det gäller överlevnad, för mig kvittar det egentligen om orden har en mening som kan förändra världen. Jag är trygg och mina ord blir mitt sätt att känna. Jag kan kanske låta bli. Ändå kan jag inte leva utan dem.

Det har blivit som ett tvåsidigt beroende, jag kan inte leva utan orden och de kan inte skapas utan mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s