Mamma, Dotter, Syster, Vän Del 3

Lördag19/7

Var på massagen i torsdagskväll. Tänkte att det skulle bli en skön stund i alla det som händer. Reste mig från massagebänken med en fighteranda i kroppen som jag inte haft förut. Det här ska jag slåss emot!! Hade en fantastiks kväll med den känslan och tror att jag lyckades förmedla den till dem som fanns runtomkring på kvällen. Svärmor och två  kusiner var här år åt middag och vi hade en trevlig stund. Tack Carina för den fantastiska känslan!

Igår morse vad den kvar. Jag hade inte sovit mer är två timmar under natten men känslan var bra i kroppen. Figther – Karin fanns där. Väl uppe i Uppsala vad det inskrivning. Träffade narkosläkaren, det kändes bra. Praktiska saker som hon ville veta, fokus på operationen. Vanligt snack.

Sedan dröjde det en stund, väntan och väntan är ju sjukhusets melodi ☺.  Vi skulle träffa en inskrivningsläkare för att prata och för att göra lite koller. Vi fick göra det och de kollade alla motoriska delar, att allt fungerar. Jag har en golfbollsstor tummör i huvudet men allt som han kollade fungerade precis som det ska. Vi har försökt att ställa frågor och att få hjälp med det som behöver fixas, sjukintyg till Torbjörn och allt annat mellan himmel och jord. Mötet kändes bra och vi satt i det fula lilla dagrummet och fördrev tiden. Nu väntade vi på doktor Maria. Hon var på operation, så vi fick vänta. Klockan var fyra på eftermiddagen. Vi hade inte ätit på ett bra sätt under dagen men vi fick veta att hon skulle ringa oss när hon var klar så då kunde vi i alla fall gå ut en stund och äta en glass.

Mötet

Att träffa Maria kändes oerhört viktigt. Här försvann dock fighterandan. Jag ska försöka att formulera vad det är som händer framåt. Detta är inte tilltaget för att vara spännande utan det är sanningen som vi kliver in i på måndag.

Tumören sitter mycket illa till. Mitt liv som det ser ut idag kommer inte att finnas efter operationen. Runt golfbollen i mitt huvud går det flera viktiga blodkärl. Talet sitter också där. Sen är det mycket motoriknerver till högra sidan också. Tumören kan se ut på två olika sätt, den kan vara hyfsat mjuk och lätt att få bort eller så kan det vara en med mycket blodkärl som är hård och då är det mycket svårare att ta bort den eftersom det blir svårt att skilja blodkärlen i tumören från dem som ska vara kvar hela i huvudet. Operationen kan ta hela dagen. Den är inplanerad till 8.00 och jag hoppas att alla är friska och på plats och att det inte kommer in ett akutfall som behöver tas före. Då är Maria utvilad och klar när hon börjar sätta kniven i mitt huvud.  Kramper, blödningar och epilepsi är risker som är högst verkliga i detta. Jag kan dö. Jag kan bli en grönsak, som inte kan fungera någonstans.

Rädslan har ju funnits där hela tiden men nu tog den över, efter mötet, med dålig sömn i kroppen och utan mat fick den utlopp. JAG VILL INTE DÖ! JAG VILL INTE BLI EN GRÖNSAK! Jag vlll älska livet och ta hand mina fantastiska barn och Torbjörn. Jag vill göra saker, möta människor, leva mitt liv vidare många år till. Jag är ju bara 42! Fan, jag är ju bara 42! Vi stod där på golvet i hallen, kl halv nio på kvällen och grät. Tillslut fixade inte Emmelie det längre, hennes känsla, som just nu inte är sorg utan ilska, sprack upp och välde ut. Det gjorde att jag fick hämta hem verkligheten igen och andas. Tack min älskade unge för att du vågar släppa ut det som finns i dig! Jag älskar dig och Karolina så oerhört mycket!

Efter att proppen gick ur så sköt jag skrivandet framåt. Det fanns ingen energi och kvällen var sen. Trött i kropp och själ bestämde vi oss för att gå en promenad och att sedan krypa i säng. Ett bra snack med tjejerna hade vi också innan vi la oss. Emmelie hade varit ner på stan och tankat kraft med sitt härliga kompisgäng som finns runt henne i den tuffa situationen vi är i och Karolina ringde min fantastiska syster när hon var ute och gick och pratade med henne en stund. Marit, som min syster heter, har varit helt fantastisk och hon är med i Uppsala under hela veckan. Tack Marit för att du är du och för att du mitt i kaoset även tar hand om min familj! PUSS! Mamma och pappa är på väg till Uppsala med sin husvagn i dag, så imorgon är vi alla samlade nära varandra. Vi vet ju inte vad som händer men då finns alla där. Jag älskar er mamma och pappa! Ni är bäst! PUSS!

Fick lite hjälp med vilka tider jag skulle ta kortisonet för att jag kanske skulle kunna sova bättre de sista två nätterna. Tog också en tablett för sömnen, det har jag inte gjort förut. Nu har jag sovit en bra natt så kanske är kraften lite bättre idag. För nu måste jag hitta det som gör att jag lägger mig på operationsbordet på måndag. Jag måste ju göra detta, jag har inte något val! Det växer i mitt huvud och det kommer jag att dö av. Operationen kan i alla fall fixa det och sedan får vi se i vilket skick jag kommer ut i andra ändan. Jag måste lita på det team som finns där och tänka på att i Sverige är de eliten av neurokirurger! Maria är oerhört duktig och väldigt noga. Detta vet jag efter som min syster arbetar och är vän med en kille som heter Lennart och det visade sig att hans bror jobbar som narkossköterska där jag ska vara, så vi har information från insidan om henne. Dessutom fixade han så att hans mentor har bytt sitt pass och kommer att vara med på min operation. Helt fantastiskt! Jag vet inte vem Stig är men har fyllt en viktig funktion i vår familj under dessa veckor! Tack Stig, jag hoppas att jag kan tacka dig personligen efter det här!

 

Det här är ingen picknick! Det jag skrev om tidigare, om hjälp, gäller mer idag än när jag skrev det. Familjen Bäck- Westin kommer att behöva hjälp efter måndag, med eller utan mig i livet. Hjälp till med det ni vill och kan när vi är tillbaka i Trosa igen. Vi tar tacksamt emot hjälp. Blommor i mängder vill jag inte ha när jag kommer hem. Det är bättre om det kommer någon lite då och då. Om vi nu har fokus på att operationen går så bra den bara kan på måndag, att jag finns här och fungerar skapligt, att det inte blir blödningar efteråt och att livet sakta återvänder, så är det 3-4 veckor på sjukhus som gäller. Nästa vecka i Uppsala, då tar jag inte emot besök alls, bara familjen.  Sedan några veckor i Eskilstuna.  Emmelie lägger ut texter när hon orkar. Vårt mål är att lägga ut om operationen så snart vi vet hur det gått men hon är bara ett barn och händer det något så är det inte prio ett. Från tisdag kan hon skriva kanske. Det blir bara en mening om läget.

Hur avslutar man det här? Vad skriver man? När jag lämnar Trosa i morgon blir det tufft. Läget är ju som det är och jag vet ju inte om jag någonsin kommer tillbaka. Hur lämnar man sina barn på söndag kväll utan att veta om man kommer att se dem igen? Älskade familj! Inget jag kan göra nu kan förändra eller hjälpa. Jag älskar er så oerhört mycket Karolina, Emmelie och Torbjörn. Jag finns med er i livet!

Det jag känner är att när jag skrivit klart detta som är det fullt fokus framåt som gäller. Vi ska ha en bra dag idag. Kanske går vi ner på stan och äter glass. Imorgon ska vi skapa oss en bra dag i Uppsala. Att ge barnen två bra dagar, att vi vuxna känner så också kommer att vara prio ett. Jag ska göra mig i ordning och äta frukost  och sedan är det framåt som gäller!

Tack alla ni som läser detta! Nu vet ni lite av det som finns i mitt huvud. Tack alla som hört av sig på olika sätt! Det betyder oerhört mycket och ni får stora kramar och mycket kärlek från mig på detta sätt.  Idag kan man skicka sms, inga samtal, det vill jag inte lägga tid på de sista två dagarna.  Imorgon ska jag ha fokus på min familj.

Jag älskar livet och jag älskar er som har  berikat mitt liv genom åren! Jag måste tro på att jag finns här om fyra veckor och då kan vi kramas!  Det måste gå bra på måndag. Det måste gå bra på måndag!

Tack så länge!

Karin

 

Del 1

Del 2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s