Ord

Mamma pratar nu, inte lätt, inte snabbt, men hon pratar. Doktorerna säger att det är normalt att talet kan ta lite tid. Igår morse när jag kom till sjukhuset tog hon min hand, höll den hårt i sin och sa väldigt långsamt: ”När vi kommer tillbaka hem då blir det full fart igen.”
  Idag är hon tröttare och sover mest. Hon blev flyttad från övervaket till ett eget rum på avdelningen igår, vilket betyder inga besökstider, vi kan komma och gå som vi vill. För tillfället kan vi inte vara fler än två, kanske tre åt gången inne hos henne eftersom det lätt bli lite virrigt och stökigt när vi är fler och det tröttar ut henne. Jag och min syster hälsade på i morse en kort stund, höll hennes hand och gav henne en puss innan vi åkte till badhuset för att bada en stund. Någon i familjen finns alltid med henne, hon är aldrig ensam.
  Vi håller fortfarande tummarna för att inget ska gå fel och vi tackar återigen för alla fina meddelanden vi får. Jag har läst flera av dem för mamma och hon nickar, förstår och blir märkbart berörd. Så tack till alla er som engagerar er i det här.

// Emmelie