Eskilstuna!

En vecka och en dag i Uppsala avklarat och nu är vi i Eskilstuna. Det är en lättnad, vi har fortfarande långt kvar ännu, men det känns som om vi åtminstone kommit halvvägs i den här bergochdalbanan. Men Uppsala… Jag är kär i den staden. Jag skojar inte, det finns så mycket i Uppsala som tilltalar mig och jag kommer utan tvekan att vända tillbaka dit en dag. Det är en stad som är både stor och liten, det bor så mycket människor där och det ligger ett lasarett, en domkyrka och ett slott mitt i smeten. Det finns en massa affärer precis som i vanliga storstäder. Samtidigt är det en liten stad, slottet, biblioteket, lasarettet, det tar knappt tio minuter att gå mellan dem och ungefär lika lång tid att ta sig in till affärerna mitt inne i centrum. Där finns också så många fina parker, mängder med träd, blommor, gröna gräsplättar. Allt! Det är som en blandning av Stockholm och Trosa, med Stockholms affärer, restauranger och uteställen, och Trosas mysiga idylliska atmosfär och utseende. Jag är ingen arkitekt, men husen i Uppsala ser ut att vara hämtade ur gamla antika sagor. Underbart!!
Jag ville bara skriva det, så att Uppsala kan känna sig lite uppskattat såhär på sommaren när alla studenterna lämnat stan. Men nu är vi i Eskilstuna, inte riktigt hemma, men nära nog. Det är skönt att få bo i en riktig lägenhet, att få laga sin egen mat och att kunna äta frukost i bara en pyjamaströja och med otvättat hår. (Man kan ju förstås göra det när man bor på hotell också, men det är inte riktigt lika socialt accepterat) Igår var det 32 grader varmt i lägenheten och vi höll alla på att kollapsa. Den korta vägen mellan parkeringsgaraget och avdelningen där mamma nu ligger var en ren plåga. Men ingen klagar här, eller hur, det är ju sommar! suck…
Mamma blir bara piggare och piggare, igår firade vi med tårta att vi tagit oss så här långt. Orden och meningarna blir fler men är fortfarande lika långsamma och trevande. Hon gick till dagrummet på avdelningen utan hjälp och satt ute på balkongen tillsammans med oss och fikade. Idag satt vi ute på den balkongen igen och författade ihop en liten text tillsammans. Eller rättare sagt, mamma dikterade och jag skrev. Jag har inte ändrat något, inte lagt till några fina ord eller ändrat meningsbyggnad. Det är bara raka vägen från mamma till alla er som läser. Så nästa inlägg blir det vi skrev, som är mammas ord printade av mina händer.
Klicka på den här länken och se det direkt

// Emmelie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s