Tillbaka 

Jag har aldrig gillat de där första veckorna på året. Eller, jag har inget emot januari som månad egentligen, det är ju vinter, förhoppningsvis snö även om det var lite tunt med det i år, ganska mörkt och ruggit men med mer förhoppning om ljusare tider än i november. 

Men det är framför allt förväntningarna som jag ogillar mest, de där veckorna som är så skimrande nya och som tydligen ska fyllas med en massa dagdrömmar om året som kommer och reflektioner över året som varit. Speciellt i år var det extra energikrävande för mig, att gå tillbaka till 2014 och försöka utvärdera året.     Så jag lät bli, jag undvek bloggen, dels på grund av förväntningarna som ingen hade på mig om att jag skulle skriva ett inlägg om det gångna året och året som kommer. 

Men nu, två månader senare när snön smält bort och solen börjat tina den krispiga morgonfrosten som täcker världen vissa dagar, nu vaknar jag till liv. Och jag kan säga en sak om 2015: Jag hoppas verkligen att det blir ett bättre år än 2014. 

Det finns en annan anledning till att jag inte skrivit sen innan jul, och det är att den där envisa, mörka skuggan som ligger och gottar sig i mitt huvud inte riktigt har försvunnit. Det går framåt, de flesta dagar mår jag faktiskt riktigt bra, när folk frågar hur jag mår behöver jag inte förklara den krångliga situation jag och min familj gått igenom, utan jag kan bara ge dem ett leende och säga att ”det är bra” och faktiskt mena det. Men jag är inte läkt, inte helt och hållet, inte ännu. Och ofta är jag själv den som glömmer bort det. Jag får fortfarande fruktansvärd huvudvärk när jag måste gå vidare och tänka under press, jag har fortfarande vissa dagar när jag inte vill lämna sängen. Jag har dagar som jag släpar mig igenom bara för att kunna komma hem och lägga mig i sängen och sova in nästa dag, med förhoppningen att den kanske kan vara en aning bättre. Jag har hittat ett sätt att ta mig runt de dagarna, de går inte att helt ta bort, men det går att undvika att lägga för mycket energi på dem. Jag måste spara på energin som det är, att lägga den på de där dagarna när ingenting går som jag vill är helt enkelt inte värt det. Lev i nuet och om du inte är nöjd med nuet tänk att det finns en morgondag som du kan göra bättre när den väl blir nu. 

Jag kan titta tillbaka på det senaste halvåret och i efterhand se precis vad som har spelat roll för att göra mig bättre. Vissa av de sakerna har jag nämnt här, vänner och skrivandet och stöttande familj. Men andra saker har hamnat lite i skymundan. Jag skulle kunna skriva dem alla i det här inlägget men då skulle det bli så långt att ingen orkar läsa det. Så det får bli mitt mission framöver, som ett slags mini nyårslöfte i mars, att skriva om alla de där sakerna som spelar så stor roll. 

Tills dess: varma vårkramar till alla!!

// Emmelie 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s