Små Ljusglimtar

Jag vill berätta om en sak som hände mig idag. Eller, faktum är att jag skulle vilja berätta om hela min dag, för hela dagens händelser behöver tas in i beräkningarna för att den där lilla händelsen ska vara viktig.

Jag jobbar på ett bibliotek nu över sommaren. Mitt bibliotek, som jag gick till när jag var superliten och som fortfarande ser nästan precis likadant ut trots att det gått flera år sen jag först satte min for där. Visst hyllor har bytt plats och entréer likaså men hyllor, färger, atmosfären och känslan där inne är fortfarande densamma och det känns tryggt, trevligt och pålitligt att sommarjobba på en plats som man känt sen alltid.
De här senaste dagarna har det varit helt fruktansvärt varmt där inne dock, och jag och mina kolegor har svettats bort i den fuktiga kvalmiga, hjärndödande, ickeventilerade värmen eftersom de som är ansvariga för ventilationen på grund av vissa anledningar *host* kommunen *host* inte kan åtgärda den felande ventilationen. Så vi står där inne och regnet öser ner och det är härligt svalt och skönt ute men trots det känns det som att vi sitter i en ångbastu och helt ärligt efter några timmar i det, från klockan halv tio på morgonen, är hjärnan ganska slut. Om man lägger ihop det med vissa… kvinnliga åkommor som ger lätt ouppskattade biverkningar och några kvalmigt sömnlösa nätter så uppstår en inte så glad version av Emmelie. Men som den hårt arbetande sommarjobbaren jag är så fortsätter jag att vara trevlig mot kunder och erbjuda all den hjälp jag kan samtidigt som jag innerligt hoppas att det jag säger verkar någorlunda sammanhängande för jag har ingen som helst aning om vad det är jag pratar om. eller jag glömmer åtminstone bort det direkt efter jag har sagt det, och kvar blir en känsla av att de ord som precis kom ut ur min mun kanske eller kanske inte skapade en mening som personen jag pratar med kan utläsa.
Förvirrad dag minst sagt.

MEN, nu kommer vi till den roliga biten.
Till vår lilla gulliga pittoreska stad kommer en hel del (och när jag säger en hel del menar jag EN HEL DEL) tyska turister, och de vill ofta utnyttja bibliotekets datorer och wi-fi. En sak som jag märkt med just tyska turister är att det är väldigt artiga och trevliga och de är alltid väldigt tacksamma när man hjälper dem och är alltid väldigt glada. Kanske för att de är på semester eller för att sveriges väder är enastående, vem vet. I vilket fall så kom det in en man i sextioårs åldern igår och lånade en dator, men sen kom han till mig och frågade på väldigt tysk engelska om jag kunde hjälpa honom med datorn eftersom den var på svenska och eftersom den inte riktigt ville göra som han sa åt den. Jag hjälpte honom så klart, med glädje, och när han tackade så väldigt mycket och var så väldigt glad och jag svarade att jag gärna hjälpte till (det är ju mitt jobb men det är roligt när kunderna blir glada), så svarade han med: ”You’re like an angel, you’re lika an angel to me.” Och trots den tryckande värmen så blev jag lite piggare.

Idag kom han tillbaka igen, kände igen mig och frågade om jag kunde hjälpa honom med att föra över några bilder som han tagit på sin resa genom europa. Jag hjälpte honom igen, kanske lite tröttare idag än igår men ändå med ett glatt humör.
Senare, när jag gått och tagit en kort rast, kom en av mina kolegor in med en påse.
”Det var en man inne här och han gav den här till mig och sa att han ville att du skulle ha den och att han tyckte att du var så hjälpsam och så trevlig. han tackar så mycket.”
I påsen låg en nyköpt förpackning med glass.
Bara en person kunde ha fått för sig att köpa glass till mig och jag rusade ut, nästan med rörda tårar i ögonen, men då hade han redan försvunnit.

Jag önskar att jag kunde tacka denna man som under en dag av extrem mensvärk, vätskebrist och värmeslag, nästan fick mig att gråta för att han köpte mig glass av tacksamhet för ett jobb jag hoppas att jag genomför på ett positivt sätt. Jag satt säkert i fem minuter och bara stirrade på paketet med glass och kände att ja, idag kanske inte blev en så dålig dag ändå.

Så det där med att vara trevlig, från båda hållen, det ger så himla mycket. En dålig dag kan bli bättre bara genom ett trevligt bemötande och för mig, just idag, var det drivkraften som puttade mig igenom resten av dagen. De där små ljusglimtarna behövs, särskilt gör oss trötta sommarjobbare.

Jag hoppas att alla har en skön sommar trotts det nyckfulla vädret!!

// Emmelie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s